oj

Stjärnfall.



Jag såg ett idag. För (vad jag kan minnas) första gånge i mit tjugosexåriga liv.
Och det tillsammans med jordens vackraste..
Min strumpa ( Syster)

Kanske den männsika som kan få mig så otroligt självsäker och det jag möjligtvis tvivlat det minsta på att bli en självklarhet.

Hon kan få det lilla, lilla som gjort minsta ont att inte längre kännas.

Istället för att frågasätta förstå från början.

Avsluta mina meningar precis på samma vis jag själv tänkt.

Säga de ord jag precis för stunden tänker på.

Och tacksamt ta emot allt med öppna armar!



Sorry.
Detta skulle ju handla om själva stjärnfallet.
Jag kom iallafall på i samma veva att jag borde önskat något.
Men jag tror tamejtusan att jag inte kan få det så mycket bättre än som jag har det.
Nu fallar pusselbitar som varit lite segjäkliga på plats... steg-för-steg..


Tack omgivning.
Tack för att ni visar era jag :P




Kommentarer

Skriv nå fint nu!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0