pemzan

En tanke slog mig idag. Eller en fundering rättare sagt.
Lever, levde, levt eller levat?
Villket är korrekt?
Fick en känsla av att det skulle vara levat. Som om de kommer från den äldre svenskan, men den behöver inte alltid överens stämma med sanning.
Precis som alla uttryck som vi ännu använder oss utav.
Ett ögonblick som brukas dagligen. Varför säger man så? Antagligen för att det ska gå lika fort som ögat blickar!
Överdrivet trams.
Sen finns det dom uttryck/ordspråk som inte alls änvänds men som vi dock fick lära oss i skolan..
Som tex. Här ligger en hund begraven.
Hur ofta använder man sig av dessa? Men det kommer väl tillbaka? Skulle inte förvåna mig.

Hur som helst så lever jag!
Jag lever och jag älskar att göra det just nu :)
Är ju även en annan som lever sitt liv i mig just nu..
 En människa som jag och Andreas har skapat.
 En människa som vi redan älskar och längtar efter varje dag!
 En människa som vi inte alls vet något om ännu, mer än att den finns och växer inuti mig.
En människa som jag känner varje rörelse av.
Denna period är dock bara nu. Nu när barnet finns i mig.
Det är en speciell och mycket fantastisk känsla.

Imorgon är det dags för Tyra att gå till skolan igen. Sista "inskoningsdagen"
Det känns som det var igår hon befann sig i min mage,
Första och älskade barn som gjorde varje dag till något helt nytt och äventyrligt.
Hade ingen aning om hur framtiden skulle se ut mer än att jag skulle älska dig merän något annat!
Hade aldrig kunnat förställa mig vardagen idag den dagen då du växte inuti mig.!




Livet är fyllt av öevrsakningar!
Lever, levde, levt!