pemzan

Haha, just rember a thing.

Kom att tänka på ( inte bara snea syslöjdsfröken ) utan även lektionerna. Minns av någon konstig anledning syslöjdslektionerna mest från skoltiden.

Kommer bland annat ihåg att vi fick skriva våra initaler på tavlan i KÖ för att få hjälp. Skulle antagligen underlätta för oss själva att inte sitta med näven rätt upp i luften när vi var mitt inne i våra fula kuddar, lapptäcken eller brodyrtavlor.
Men det måste väl vara minst lika ansträngande att släppa syprylen, ställa sig och köa för att kunna skriva sina 2 ynkliga bokstäver på tavlan OCH VÄNTA, antagligen utan att kunna fortsätta eftersom man behövde hjälp av lärarinnan??
EHH, varför kom dom inte på ett bättre system?? Så som att ropa högt as hell; SNEDA SYYYFRÖKEN? Eller, så kunde hon sitta och vila sin lilla kropp vid sin symaskin och vi tog med våra problem FRAM till henne?

Kommer även ihåg hur det under varje jäkla skolbänk då hängde en vit liten symaskin som man fick trä alldeles själv. ( om man klarat körkortet för symnaskin vill säga ) ??

Man gick igenom sina trådar och självklart var den färgen man ville ha slut så man fick SPOLA på en gammal undertrådsrulle vilket ledde till 13 olika färger på en gammal spole.

Man fick även ALLTID såkallade fågelbon.
Trassel på finaste nallen eller egengjorda brallorna.
Nålfan gick av och såpan från några underliga billar av ull och såpblandning kletade ihop fingrarna.. Men likförbannat gick man med hemgjorda såpbollar hängandes i örhängena. Eller egengjorda brallorna som i mitt fal var vita med massa hawaii märken
Inte ett dugg fina, trots att mamma fejkat ett stolt leende när man kom hem och visade upp dom.!
Jaaa, jösses!